Jag minns i våras när jag mådde som sämst, då satte min fina Lina på denna sång. Och jag kan inte annat än att hålla med. My best day are ahead of me. När man verkligen är nere på botten kan man inte se det, jag kunde aldrig tro att jag någonsin skulle bli glad igen.Men tiden läker alla sår och alla motgångar gör oss starkare.
Jag är glad att jag kommit hit där jag befinner mig i dag. Men det hade jag aldrig gjort utan alla fina människor i min närhet som stöttat mig och hela tiden funnits där för mig.
I går när jag följde Rebecka till Karlberg började vi prata om när vi gått där i april, Rebecka som inte alls gillar att gå gick med mig från gärdet till Karlberg. Vi bara gick och pratade. Vi slutade vår promenad med att sitta på kyrkotrappen och där satt vi ytterligare någon timme. Rebecka sa det att då var jag verkligen nere på botten. O så var det. Det var den värsta tiden. I dag känns det som allt hände i ett annat liv, det känns overkligt.
Men jag kan fortfarande när tänker tillbaka känna den ångest och smärtan jag kände då.
Jag hoppas att jag aldrig mer behöver må så.
Nu börjar snart en ny resa i mitt liv. My Best Days Are Ahead Of Me!
No comments:
Post a Comment