Alltid närjag sitter på planet hem får jag enorm ångest. Egentligen kanske inte så mycket för att jag ska komma hem utan för att man inser hur fort tiden går. Två veckor bara svishar förbi utan att man knappt hunnit blinka. Fast så är det inte bara när man har semester, så är de jämt.

tiden har gått så fort nu att jag inte hunnit njuta i fulla drag, visst har jag njutit men man önskar man hade tagit vara på tiden bättre kanske. Man inser hur långt det är kvaqr till nästa sem. I mrg är det tillbaka till verkligheten igen. Jag vill inte! En god nyhet är att min chef sagt upp sig. Kanske blir en bra höst ändå?

Vi har i alla fall haft det underbart, det är väl därför man inte vill det ska ta slut.

So long.