Snart har det gått ett år,känns så ofattbart att du är borta. Tror aldrig man kommer förstå det...
Man börjar vänja sig vid att du inte längre är på gymmet när man kommer dit men i början kändes det jättekonstigt.
Hade du funnits här hade vi bott grannar numera. Det hade man nog aldrig kunnat tro innan.
När man är på din grav och ser ditt namn, din bild kan man ändå inte förstå att du finns där...
Kommer bli jättekonstigt när fabben öppnar igen. Förra våren var du där. Du kommer inte vara med oss i år fysiskt men du finns i våra hjärtan.
Det är konstigt hur livet bara går vidare efter en sån här händelse.
Jag tror alla borde stanna upp o tänka... Tänka på att vi lever, är friska o har varandra. Ta vara på tiden!
Att man alltid ska leva sin dag som om det vore den sista. Man vet aldrig hur länge vi får finnas och ha kvar varann. Visa varann uppskattning och kärlek.
Aldrig skiljas som ovänner.

Jag är tacksam för att jag har min familj, david o mina pojkar. Jag är tacksam för att jag har mina vänner!
Ni ska veta att jag älskar er alla!