Jag minns...

...Midsommar för 2 år sedan. De flersta var bortresta som au pairer. Jag och Matilda skulle planera midsommar och bjöd in endel för en trevlig kväll. Ingen kom till middagen. Jag och Matilda söp oss fulla på bål, drack blåbärs shots i regnet och sjöng en massa snappsvisor.
Senare på kvällen kom Cim förbi, han hade jobbat. Jag blev lite väl full, låg och spydde i en papperskorg från min säng. Cim satt brevid mig och försöker få mig att må bättre. Sen ville jag att alla skulle gå.

Cim var verkligen en omtänksam människa. Inget annat kan jag säga. Två gånger har jag blivit allt för full i hans sällskap o han har alltid hjälpt mig.
Känns konstigt att han inte längre finns i våran närhet. Cim. Att saker kan förändras så snabbt. Man kan fundera mycket men aldrig bli klok på det. Kommer man aldrig bli. Att människor inte kommer tillbaka, hur gärna man än vill det.

Livet är verkligen konstigt. Dessvärre tar man ofta vara på de fina sakerna i livet för sällan eller när det är försent.

Döden skrämmer mig, mest för att man vet så lite om den.. Vad som händer? Vart tar man vägen? Frågorna är många. Troligen får man inget mer veta om dem förens jordelivet tar slut..

Det är skrämmande!