Jag funderar o tänker mycket angående situationen jag befinner mig i, för ett år sen hade jag inte en aning om hur livet skulle förändras. Att jag inte längre skulle bo i vasastan, att jag inte längre skulle ha David som sambo, som själsfrände.
Jag vill gärna tro och hoppas att allt händer av en anledning, för det bästa.
I månader nu har jag levt med ett hopp och tro om att saker ska lösa sig, jag har inte kunnat acceptera vändningen mitt liv tagit.
Det har varit svårt att acceptera mitt nya hem, att känna lugn och trygghet här.
Under den senaste veckan har jag känt mig starkare, jag har börjat acceptera. Jag har tom börjat gilla mitt nya liv.Jag kan äntligen se på tv o känna mig avslappnad,nu när hundarna är tillbaka känner jag mig nöjd.
Jag hoppas detta är en känsla som kommer hålla i sig, jag vet att det under ett tag kommer fortsätta vara upp o ner, jag är inställd på det.Men ju mer tiden går, desto fler bra dagar blir det o desto färre dåliga.
Nu ska jag bli stark i mig själv, man klarar mkt själv när man är tvungen till det.
Nu ska jag sova, allt blir lättare om man är lite pigg.
Ciao!
6 comments:
Det suger verkligen att det blev som det blev. Men jag önskar dig all styrka och VET att du går stark igenom det här.
Kram!
Bra sagt vännen! lev nu som du lär!! Puss
Lina
Å vad skönt att höra! Du är bäst :)
Tack tjejer=)=)=)
Det värmer i mitt hjärta!
kramar
Ån vad härligt att höra, vad glad jag blir. Jag känner också hur energin kommer krypande. Jättestor kram på dig.
Vad härligt att höra Kelda=) Vi can make it=)=)=) kramar
Post a Comment