What´s the point of looking back?

Hade min fjärde kurs i går, vi pratade mycket om grundstenarna för mindfulness.
En av sakerna var att man ofta jämför saker här í livet, både sig själv mot andra samt situationer, nu mot hur det var då.
Detta gör man ofta för att slippa känna det som är precis nu. Förra sommaren var det sol hela semestern i dag regnar det. Istället för att bara acceptera att i dag regnar det, men i morgon, då kanske solen kommer.

Mycket av mitt liv efter separationen har gått åt att tänka så, förra året den här månaden var det si, då gjorde vi detta. Istället för att tänka nu är det så här, acceptera det och leva i det som är nu.
Man ska självklart ha minnena kvar, men inte jämföra det som var då med det som vi har nu. Det är det som är nu vi ska leva i och acceptera.
Det blir aldrig som det var då, men däremot kan det bli mycket bättre.

Genom att leva i det som är nu blir man mer medveten och kommer sig själv närmare.
Du har alltid dig själv och det är personen du borde känna bäst men ofta kan det vara tvärtom, för det kan vara läskigt att släppa efter och våga känna fullt ut.

Jag är glad att jag tagit den här kursen , jag känner att den redan nu stärker mig som person och det är intressant att börja känna den man är närmst på riktigt.