Jag har vetat att jag mått lite för bra på sistående. Antagligen för att jag bara kört på utan att känna.
Har kört på sen jag flyttade hit för att slippa känna, tills jag blev så slut att jag plötsligt inte hade något annat val än att känna.
Så nu kom bakslaget. Det hopplösa, mörka bakslaget. Trots att jag vetat att det en dag skulle komma så kan jag inte hantera det. Jag vill bara skaka av mig det, få bort alla tankar och känslor. Men de finns här och kommer inte försvinna förens jag tar tag i dem, bearbetar dem, hur jobbigt det än är. Jag vet det.
3 comments:
Styrka!
kram
Jag är också där just nu, och det blir ju inte bättre av att man drömt om personen i fråga varje natt i typ en vecka.. :P Men det kommer gå över! :) Och för dig med, du är stark, kämpa på!
Tack cin! kramar
Kelda, usch, det är inge vidare=(Då blir man verkligen påmind om allt.
Vi är nog på samma ställe i bearbetningen=(
Vi måste vara starka du o jag, vi får kämpa på o inte ge upp oavsett hur tungt det blir!
kramar
Post a Comment