Erikas jobbarkompis bor i Prästgårdsmarken, antagligen på samma gård vi bodde på. För någon lördag sen var hennes kille ute och gick med deras hund, då blev han så brutalt misshandlad att han inte minns vad som hände. Han fick dessutom ligga på sjukhus en vecka efter denna misshandel.
Så fruktansvärt! Skönt att jag inte bor där längre. Var jämt rädd när David var borta och jag skulle ut med hundarna själv. Där vi bor nu är jag aldrig rädd.
Hemskt att man ska behöva vara rädd att gå ut på kvällen, vart är detta samhälle påväg? När jag var i tonåren var jag aldrig rädd, visst var man kanske mer naiv då, men våldet var inte på samma sätt då. Blir bara värre och går dessutom ner i åldrarna. Tycker det är skrämmande. När man själv får barn kommer man inte våga dem gå utanför dörren själv.
Hemskt att det ska behöva vara så här!
No comments:
Post a Comment