Blev inte mycket sömn i natt, gick upp tidigt i hopp om att service desken kunde hjälpa mig koppla upp hemifrån, men det funkade inte, rusade in till kontoret.
Nu sitter jag här helt ensamt, det är helt mörkt o tyst, inget vanligt här.
De har misslyckats med körningarna så jag väntar på att det ska funka innan jag får gå härifrån igen...
Jag känner mig rätt uppgiven, det är inge vidare att sitta här med ångesten som gror inombords. Trodde aldrig jag skulle känna mig såhär besviken i mitt liv igen, jag hade hoppats att jag skulle slippa.
Men livets gång är inget man kan förutse, man får bara ta lärdom av det.
Ciao!
No comments:
Post a Comment