Wake up call

I går var jag hos läkaren med min mage. Jag fick veta att det är mina tarmar som gör så ont. Detta beror på stress och att syretillförseln styps till mina tarmar så de ej kan förbränna maten rätt. Det är därför det hugger som det gör.
Hon sa till mig att det är viktigt att jag stressar av nu, om jag inte gör det kommer stressen strypa alla glädjeämnen som finns i min hjärna, detta resulterar i att man blir deprimerad.

Det blev ett wake up call för mig.

Jag vet självklart att jag har mycket att göra, jag vet att det inte är bra att jobba över och absolut inte bra att koppla upp sig hemifrån. Men jag har ändå gjort det. Jag vet att jag varit stressad och anat att maghuggen kan bero på detta. Ändå har jag inte gjort nått åt det för att jag inte haft tid.

När jag satt där och hon berättade och ritade upp allt för mig blev jag så yr i huvdet, jag trodde jag skulle ramla av stolen. Och samtidigt kände jag mig tom. För det var nog först nu jag tillät mig själv att verkligen känna efter.

Jag lovade henne tre saker. Att prata med min chef. Detta har jag gjort. Att börja gå på yoga. Ska göra detta på måndag hos Tessan. Ska även på nå mer healande yoga i stan. Att inte jobba över. I går stände jag av dator 17,03 och åkte och tränade.

I Natt har jag inte alls haft lika ont i magen. Jag måste sköta mig nu. Som Tilda sa, magen ska jag ha hela livet.

Om tre veckor ska jag tillbaka och då vill hon se att jag mår bättre. Jag ska göra allt för det nu. Dags att tänka på sig själv och känna efter lite vad kroppen orkar med och inte bara köra på som jag alltid gjort.